Ulrika Wolff: Tidig intensivträning ger bäst resultat

Ulrika Wolff

Ulrika Wolff

Elever med dyslexi som erbjuds intensiv lästräning under en begräsad period får en rejäl skjuts i läsutvecklingen och har då en chans att komma ikapp sina klasskamrater. Det ger inte bara bättre läsflyt, utan också självkänsla, konstaterar läsforskaren Ulrika Wolff. Men specialträningen ska inte ses som någon ”quick fix”. För att utvecklas till en god läsare krävs ofta fortsatt traditionell stödundervisning.

När Andreas, 11 år, tittar på en sida med text ser han tydligt bokstäverna.  Han har inga problem med att läsa dem en och en. Inte heller med att uttala de olika ljuden. Men när bokstavs- och ljudkombinationerna sedan i snabbt tempo ska sättas samman till ord och meningar, blir det ofta stopp i huvudet.

– Ibland när jag läser känns det som en mur av bokstäver framför mig. Jag förstår inte hur jag ska kunna ta mig förbi dem och komma vidare i texten.

Andreas har dyslexi, en funktionsnedsättning som drabbar cirka 5 – 8 % av alla barn. För personer med dyslexi är grundproblemet oftast svårigheten att avkoda orden. Det gör att det kan bli svårt att förstå texters innehåll, vilket gör det svårt att tillägna sig även andra skolämnen än läsning.

– Därför är det viktigt att försöka bryta den här onda cirkeln så tidigt som möjligt. Föräldrar som oroar sig för sina barns lässvårigheter får ofta höra att det är en mognadsfråga och att de ska vänta och se om det inte lossnar av sig självt. Men de som har lässvårigheter i andra klass har ofta det även i nian, säger läsforskaren Ulrika Wolff vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborgs universitet.

Intensivträning ger skjuts i läsutvecklingen

Enligt skollagen har barn med dyslexi rätt till stöd. Vanligtvis erbjuder skolan specialundervisning någon timme i veckan, ofta under flera års tid. Men flera internationella studier har visat att om man startar med intensiv daglig träning under en begränsad period, så ger det bättre resultat för elever med läs- och skrivsvårigheter än endast mer utspridd stödundervisning.

– Elever som får öva intensivt på just det som de har svårt med, får en rejäl skjuts i läsutvecklingen och har då en chans att komma ikapp resten av klassen. Även om de ofta behöver extra stöd även efter avslutad intensivträning, har de höjt sin läsnivå så pass mycket att de kan tillgodogöra sig mer av den vanliga lästräningen i klassrummet, säger Ulrika Wolff.

Specialundervisning som fungerar

Hon har nyligen avslutat den första svenska studien på området med 113 elever i årskurs tre med läs- och skrivsvårigheter. Hälften fick det stöd som deras skolor normalt erbjöd, medan hälften deltog i så kallad RAFT-träning (Reading And Fluency Training). Den leddes av en specialutbildad pedagog som hade individuell undervisning med varje barn 45 minuter varje skoldag under tolv veckor.

Mycket av RAFT-träningen handlade om att öka elevernas förmåga att koppla ihop bokstäver och ljud och därmed underlätta ordavkodningen. De fick bland annat lyssna efter de ljud som orden är uppbyggda av och försöka koppla ihop dessa med bokstäver och med bilder av munnar som formade olika språkljud (Fonomix).

– Att kunna urskilja ordens olika beståndsdelar är ett viktigt steg i läsprocessen. För barn som har svårt med det kan munbilderna vara till hjälp eftersom de på ett konkret sätt illustrerar ett diffust språkljud, förklarar Ulrika Wolff.

Viktigt med läsflyt för läsförståelsen

För att kunna ta till sig en text krävs också ett visst läsflyt. Som träning fick eleverna därför läsa samma text vid sex olika tillfällen under en vecka. Efter varje genomläsning ritade eleven en stapel över hur lång tid det tagit och noterade hur många fel han eller hon gjort. De sex staplarna bildade sedan ett diagram där eleven i slutet av veckan kunde få svart på vitt att lästräningen verkligen gett resultat eftersom det oftast gick allt snabbare och felen blev färre.

– Genom de fallande staplarna fick barnen omedelbar feedback. Det var både motiverande för lästräningen och gav stärkt självkänsla. Elever jämför sig med varandra och att inte kunna läsa och skriva leder lätt till låg självkänsla, vilket ytterligare kan försvåra läsningen, säger Ulrika Wolff.

Eftersom avkodningen av de enskilda orden kräver så stor ansträngning, kan det vara svårt för personer med dyslexi att uppfatta innehållet i en text. En gång i veckan fick eleverna därför även träna sin läsförståelse. Ibland läste pedagogen högt, andra gånger turades läraren och barnet om att läsa. Därefter diskuterades textens innehåll.

– Läsförståelse är egentligen inte det stora problemet för elever med dyslexi, men de ligger ofta efter på det området eftersom deras svårigheter med avkodningen gör att läsningen blir så långsam och upphackad. Då blir det svårt att uppfatta textens innehåll. Genom vägledd högläsning kan eleverna få upp ögonen för att texter kan läsas på flera olika nivåer, säger Ulrika Wolff.

Stora samhällsekonomiska vinster att göra

När RAFT-träningen avslutats och de båda grupperna jämfördes, visade det sig att intensivträningen gett tydligt bättre resultat än den traditionella stödundervisningen. Förbättringen gällde såväl ordavkodning som stavning, läsförståelse och läshastighet. Allra störst nytta av träningen hade pojkarna, vilket kan tyda på att de har svårare att ta till sig den traditionella lästräning som erbjuds i klassrummet.

– Det viktiga är att stödundervisningen innehåller flera olika träningsmoment och att den genomförs konsekvent. Visst kan det framstå som resurskrävande med individuell träning under 12 veckors tid, men vad kostar det inte i längden om en elev inte lär sig läsa ordentligt? säger Ulrika Wolff, som i en uppföljningsstudie nu sett att barnen även ett år efter avslutad RAFT-träning hade en betydligt bättre läsförståelse än barnen i kontrollgruppen.

 

Text: Anna Lagerblad

Foto: Torbjörn Lundgren