Mats Myrberg
Professor emeritus i specialpedagogik vid Stockholms universitet. Vice ordförande i Svenska Dyslexistiftelsen.
”Rätt pedagogik räddar 8 av 10 barn från dyslexi”
– Alla barn tjänar på en dyslexivänlig pedagogik. Det handlar absolut inte om att barnen ska lära sig läsa och skriva redan i förskolan, det finns inget som visar att det är en fördel. Men de måste öva sin fonologiska förmåga – sin förmåga att tänka på hur ord låter, att känna igen ljud i ord, att lyssna efter ljud som låter lika och olika och så vidare. Redan i förskolan måste man lägga grunden för läs- och skrivinlärningen genom en systematisk, målinriktad språkpedagogik.
Rätt kompetens hos lärarna
Ett sätt att göra detta är att leka med orden genom ramsor. Man kan engagera barnen, prata om hur de olika ljuden och orden känns i munnen, och hur de låter. Det är angeläget att etablera bokläsningsvanor tidigt. Mats Myrberg tar där även upp vikten av repetition. Nöt in berättelserna, upprepa dikter och ramsor, och läs samma bok på samma sätt om och om igen.
En framgångsrik läs- och skrivinlärning hos barnen ställer höga krav på den svenska lärarutbildningen. Mats Myrberg önskar se ett tydligare specialpedagogiskt fokus på läs- och skrivpedagogiken i lärarutbildningen så att de blivande lärarna får den kompetens som krävs för att ge alla barn det stöd de behöver.
– Utan en erfaren och skicklig lärare fungerar inga metoder alls. Läraren ska arbeta på ett strukturerat och målinriktat sätt. Följa upp var barnen ligger löpande, förklara enkelt och motivera för barnen varför detta görs. Barn som har svårigheter med läsning och skrivning behöver också extra tid med läraren, i en-till-en-situationer.
Halkat efter Finland
Från att tidigare ha varit i topp i internationella jämförelser över skolbarns utveckling börjar Sverige halka ner. Tydligast skillnad ser man vid en jämförelse med Finland, som ligger i topposition. Där ser läs- och skrivinlärningen annorlunda ut. Den är betydligt mer strukturerad än den svenska med tidigare och bättre resultatuppföljning. Dessutom är finska föräldrar mycket mer medvetna än svenska om hur det går för barnen med läs- och skrivinlärningen.
– Om de märker att deras barn inte har lärt sig att läsa på höstterminen i ettan så tar de direkt kontakt med läraren och frågar vad som är fel?
Pedagogiska metoder och hjälpmedel för yngre barn
För yngre barn med dyslexi finns en rad viktiga faktorer för lyckad läs- och skrivpedagogik (enligt Mats Myrbergs konsensusprojekt 2006):
Ägna mycket tid åt läs- och skrivinlärningen. Eleven behöver en-till-en-undervisning av sin lärare.
Läraren måste också känna till och bemästra olika metoder för att hjälpa barn med dyslexi. Det finns ingen universalmetod, olika barn lär sig på olika sätt, men viktigt är att eleven får träna sina fonologiska förmågor.
Sätt in specialpedagogiska insatser för att eleven inte ska hinna drabbas av en negativ självbild eller fastna i användandet av verkningslösa strategier.
Eleven måste få känna att han eller hon lyckas i sitt arbete: ”Jag kan!”
Läslusten är viktig för att eleven ska känna motivation att lära sig läsa.
Läraren måste kunna bedöma var i sin läs- och skrivutveckling eleven befinner sig. För att kunna göra det, måste läraren uppmärksamma och förstå de strategier eleven använder för att klara sina uppgifter och därifrån hjälpa eleven vidare i sin utveckling.
Det är viktigt med upprepad högläsning, där eleven får läsa samma text flera gånger och känna att det går bättre och bättre. Samtidigt blir det tydligt för läraren vilka fel som blir kvar och alltså är de största stötestenarna för eleven.
Datorbaserat stöd till eleverna kan också vara till stor hjälp om det används rätt. Datorn får inte ersätta kommunikationen med läraren och programmen får inte vara för svåra att hantera.